Vita Hjärtan

 

På denna sida återfinns statistik på personer som spelat flest antal matcher för respektive idrott i vår förening och därför anses ha stora vita hjärtan för YIF.

 

Många idrottsföreningar med anseende har statistik över spelade matcher på sina hemsidor.

Nu kan vi också snart ha det om respektive SPIF vill lägga in det. Det tunga jobbet är nu gjort för fotbollens del av Sven-Arne Magnusson och Lennart Nilsson . För handbollens del har det genomförts av Torsten Erlandsson, Bertil Somell och Lasse Bruhn genom att komplettera redan befintlig statistik.

 

FOTBOLLENS 20 FLEST SPELADE MATCHER T.O.M 2010

Raul Johansson 496
Ernad Kovacevic 463
Kalle Nordström 436
Ove Pettersson 434
Jonas Andersson 400
Hugo Wiktorsson 399
Daniel Green 391
Bengt Larsson 386
Allan Andersson 378
Anders Göland 341
Mikael”Keegan”Nilsson 331
Pär Kvist 306
Thomas Håkansson 290
Fredrik Hedberg 290
Ebbe Jönsson 287
Jörgen Andersson 285
Niklas Grufstedt 280
Ingemar Hansson 279
Lasse Bruhn 278
Andreas Lönnborn 276

Ytterligare 28 spelare har passerat 200 matcher

 

HANDBOLLENS 25 FLEST SPELADE MATCHER T.O.M 09/10

Basti Rasmussen 595
Lars Bruhn 563
Sven-Åke Frick 537
Lars Eriksson 519
Mats Persson 475
Lars-Gösta Andersson 450
Kenneth Lindberg 449
Bertil Andersson 437
John Larsson 435
Mats Kleman 390
Håkan Svensson 386
Anders Dahlberg 382
Dennis Sandell 374
Bengt Andersson 369
Cai Clausson 356
Daniel Svensson 346
Anders Bruhn 336
Bengt Andersson (MV) 328
Tony Hedin 327
Martin Walfridsson 325
Sam Rasmussen 308
Åke Andersson 307
Ove Pettersson 300
Per Carlén 296
Pierre Gaum 296
Utöver dessa har ytterligare 21 spelare uppnått mer än 200 matcher

 

FRIIDROTTENS KLUBBREKORD

Genom att klicka på länken nedan kommer ni till friidrottens klubbrekord

http://www7.idrottonline.se/YstadsIFFI-Friidrott/Foreningen/Klubbrekord

 

BOWLINGENS MEST SPELADE

Jan Hallberg
519
Kurt Söderlund 516
Lars-Erik Hallberg  485
Chris Kupsu 408
Thomas Mårtensson 356
Alf Winqvist  346
Thomas Persson 319
Anders Larsson 313
Kenneth Dahlström  298
Bo Johansson 295
Mats-Ove Magnusson 292
Tomas Johansson 268
Magnus Paulsson 260
Jonas Olsson 237
Johan Persson 206
Joakim Larsson 205
Kenth Granath 192
Patrik Mårtensson  189
Anders Kviske  178
Oskar Johansson 172
 

VOLLYBOLL NOSTALGI

Ystads IF och VOLLEYBOLL – hur kan det gå ihop?

Så löd rubriken i en artikel i Sydsvenskan den 4 januari 1980. Här berättas utförligt om hur volleybollsektionen kom in i YIF-familjen 1976 på initiativ av Kai Nilsson och Nils-Bertil Nilsson. Spelare från de första åren som jag kommer ihåg är naturligtvis Kai Nilsson himself, Leif Erlandsson, Christer ”Blondie” Nilsson, bröderna Bengt och Birger Persson, Clas Månsson och Christer ”Krabba” Nilsson (som spelade med laget i princip under alla sektionens år fram till 1993!). Det fanns så klart fler som jag inte kommer ihåg, ber om ursäkt för detta men får väl skylla på att jag var relativt ung vid detta tillfälle. Laget vann div IV redan första året och höll sedan till i div III under ganska många år. Under åren i slutet av 70-talet kom ungdomsverksamheten igång på allvar och 1980 har klubben ca 80 ungdomar i träning och spel. På pojksidan fanns först och främst en kull födda 1963. I denna årgång fanns spelare som Jörgen Hansson, Mats Olsson, Henrik Nilsson, Anders Nord och Anders Berglund. Nästa årskull var födda 1965 och 1966 och innehöll spelare som Lasse Nilsson, Roger Nilson, Christer ”Basse” Hansson, Christer ”Turbo” Andersson, Ronny Jönsson, Sven Nilsson, Marcus Holm, Stefan Larsson och undertecknad Niklas Grufstedt. I ärlighetens namn var vi ännu fler, för under stora delar av mellanstadiet och högstadiet så spelade alla killar i vår klass volleyboll, möjligtvis med något undantag! Ungdomsverksamheten bestod både av killar och tjejer men jag kommer fortsättningsvis bara att fokusera på killarna och herrverksamheten.

Ungdomstränaren

Denna stora satsning på ungdomar – och de resultat som senare skulle komma – har YIF och vi aktiva i stort att tacka en man – Jean Medinger. Jean var gymnastiklärare i Ystad och hade erfarenhet både av elitgymnastik och volleyboll på hög nivå i hemlandet Polen. Vi fick genom hans engagemang träna volleyboll både på gympa-lektionerna och fram för allt efter skoltid. Under hela mellanstadiet tränade vi direkt efter skolans slut fem dagar i veckan! Tråkigt nog hade herr Medinger uppenbarligen även en mindre trevlig sida, trasslade till det för sig och var tvungen att lämna både sin lärartjänst och sitt volleybolllag. Var han blev av sen har jag tyvärr ingen aning om.

Pojk- och juniorlagen

Ungdomslagen, både 63-orna och 65-66-orna, började fira allt större triumfer. 63orna hade framgångar främst som A-pojkar med SM-silver och slutspel i den s.K. 70-iaden. Som bäst var laget rankadtsom tvåa i Sverige under säsongen 1979-80. Det andra gänget födda -65 och -66 nådde än större framgångar. Med tanke på att det bara var två i laget som var födda 1965, Lasse Nilsson och Roger Nilsson, och resten var födda 1966 så fick vi ju alltid två chanser i mästerskapen för B-pojkar, A-pojkar och Juniorer. Under åren 1980-1985 så vann vi ett guld och ett silver i B-SM, ett guld och ett silver i A-SM, två silver och ett guld i J-SM! Till detta kan läggas 3 Skol-SMguld och ett Skol-NMguld, vi gick ju alla på samma skola och i princip i samma klass! När man räknar efter och ser på det så här i efterhand så känns det smått otroligt, 12 SM-medaljer på 6 år till i stort sett samma lag! Hoppas jag minns och har räknat rätt, men det ska inte vara mycket som felar.

Seniortiden

Herrlaget gick upp i div III 1977 och spelade där fram till 1981 när man tog klivet upp i div II. Vid denna tid hade ungdomarna, främst 63orna börjat ta sig in i A-laget och bidra till klättringen i seriesystemet. Efter tre år hade även 66orna tagit sig in i laget och 1984 tog vi steget upp i div I. Här fick laget sina första riktiga tillskott ”utifrån”. Kjell Nilsson som kom från Malmö VS tog över som tränare och på spelarsidan fick vi en jätteförstärkning i Göran Malmborg från Dalby (nyförvärven kom således inte speciellt långväga ifrån). Göran som hade meriter från juniorlandslaget tillförde laget mycket, bl.a. var han med sina 198 cm den ende i laget förutom Lasse Nilsson som hade en i sammanhanget gångbar längd. Alla vi andra ”småpågar” var mellan knappt 1.80 och 1.90. Volleybollen hade på den tiden ett lite knöligt seriesystem som mycket påminner om ishockeyn. Två div I-serier utmynnade i en allsvenska och play-off efter jul. Redan första året i div I tog vi oss till play-off och ett direkt avgörande elitseriekval mot Frövi och Uddevalla. Inledningen var strålande med segrar mot båda motståndarna men i returerna föll vi tungt och missade elitserien detta år. Året därpå, 85/86, skulle det gå bättre. Med laget intakt från fjolåret och förstärkt med Per Engström från Småländska Hästra vann vi div I på hösten och fick spela allsvenska efter jul. Här tog vi oss hela vägen efter mycket dramatik. Här var volleybollförbundet inblandat på ett hörn som gjorde att vi trots serieseger och klara för uppflyttning, fick spela ytterligare två matcher innan allt var klart – ELITSERIEN. Innan berättelsen går vidare måste några ord sägas om den store spelaren – Lasse Nilsson.

Den store – den störste
Utan att på något sätt förringa kompetenser och betydelse hos någon av spelarna som var med och gjorde denna fantastiska resa så var det utan tvivel så att i nästan varje serie, turnering, match och boll så var skillnaden mellan vinst och förlust just Lasse Nilsson. Vi hade vunnit i princip allt från B-pojkar till elitseriekval och allt som oftast var det Lasse som var tungan på vågen. Och det var inte så konstigt att vi andra hamnade lite i skuggan för Lasse var en unik spelare. Jag kan inte och tänker inte skriva långt om hans fantastiska karriär, men ett par korta punkter är: Debut i YIF´s A-lag som 12- eller 13-åring, Debut i juniorlandslaget för 18-åringar som 15 åring, Debut i A-landslaget som 17-åring, Proffs i europeiska toppklubbar i 12 säsonger, EM silver 1989 och 390 A-landskamper! Smaka på det, en världsspelare i en sport som då i fråga om utbredning bara hade fotboll och bordtennis framför sig! Har YIF någonsin haft någon större idrottsman? Inte om ni frågar mig!

Vägen utför
Vägen utför började på den högsta punkten man nationellt kan befinna sig – i elitserien. Lasses proffskarriär började samtidigt som vi andra slog våra första servar i elitserien. Med Lasse i Italien och några lokala nyförvärv till YIF så kom satsningen lite av sig. Vi gjorde allt vi kunde den säsongen men räckte alls inte till i den högsta serien. Inte en enda vunnen match på hela serien och det lär finnas någon maraton-statistik i svensk elitserie där vi finns ett par platser från slutet med noll vinster och en knapp handfull vunna set. Nu hör det till saken och måste sägas lite till vårt försvar att elitserien i Sverige varken förr eller senare har haft så hög standard som kring just denna tidpunkt. I det fantastiska landslag Sverige hade dessa år och som stod på sin topp vid hemma-EM 1989 så spelade samtliga utom Bengt Gustafsson och Lasse Nilsson i elitserien 1986/87. Ett par år senare var samtliga spelare i landslagstruppen proffs utomlands och kvaliteten på elitserien sjönk igen. Vi trillade ur elitserien redan första året, några spelare lämnade för elitseriespel i Malmö VS, och laget föll även rakt igenom div I året därpå. Div II-spelet varade i två säsonger och efter ett lyckat kvalspel våren 1991 gick vi återigen upp i div I. Sejouren i ettan blev dock bara ettårig och sen var det tillbaka i tvåan under en säsong innan allt tog slut 1993 när såväl lag som sektion lade ner sin verksamhet.
 

Jag vill tacka Benkt Ekstrand för att han gett mig idén och möjligheten att skriva denna nostalgiska tillbakablick. Det har varit oerhört roligt att tänka tillbaka och läsa en massa gamla tidningsklipp. Kan ärligt säga att utan urklippen så hade jag inte kommit ihåg en bråkdel av vad som hände, men när man väl får se bilderna och referaten så kommer allt tillbaka väldigt tydligt… En häftig upplevelse. Och på tal om urklipp så måste jag också tacka Lasses föräldrar Kai och Siv Nilsson samt Basses föräldrar Göran och Maj-Britt Hansson som så noggrant både har klippt i tidningar under många år och dessutom sparat alsterna i ännu fler år – TACK!!!!!

Niklas Grufstedt